Usch så nervös jag var imorse, innan jag gick in i kyrkan han jag visa både mormors och mammas grav för släkten från örebro arboga, sen fick jag gå in och veta vad jag skulle göra. Korset behövde jag inte bära, för det ska papporna göra. Rätt åt Torbjörn. Och David fick inte hålla i Ida, för hon skriker så fort hon inte bärs av sin mamma. Jag hällde i vattnet och David tände ljuset. Det gick bra, men var jobbigt att veta att alla kunde se en hela tiden.
Sen var de hur trevligt som helst att träffa kusin Micke med familj, Malda och Grytan hade blivit jätte stora poch Maldis har börjat prata!