Innan jag berättar om min irritation så kan jag berätta om min dag än så länge. Att klockan redan är tre är ju helt sjukt faktiskt. Jag vaknade vid åtta, låg kvar i sängen och kollade på tv innan frukosten. När frukosten låg i magen var de bara att ge sig på pluggandet, men vid elva redan tog jag en paus. Gick iväg och tog ut pengar och sen gjorde jag något jag borde gjort för länge sen och flera gånger om, SOLAT! Skönt och välbehövt var det iaf.

Efter att ha fått lite frisk luft och fejkbränna tog jag tag i pluggandet igen. Och nu har jag snart läst klart den sista texten, får se om jag orkar läsa klart det. Har även ätit mat, flingor och mjölk. Har en ickehungrig vecka. Kommer dock bli jobbigt när jag får i mig lite alkhol. För då blir jag alltid hungrig.

Och nu till de jag är irriterad över. Människor i allmänhet som är osportsliga. 
Precis som i en kommentar jag hittade på en artikel om förlusten efter straffar igår. Folk är avundsjuka för att leksand är ett folkkärt lag som just nu ligger i Allsvenskan. Vad spelar det för roll vilket ens lag ligger? Jag kommer alltid vara Leksing. Är väl inget jag slutar vara bara för att det går dåligt? Lika som att jag inte tänker sluta vara förskollärare om ett barn säger att den inte tycker om mig? Var är det för skillnad, de finns två olika supportrar, dom som ställer upp och lever för sitt lag, som är glada när de går bra och ledsna när det går dåligt. Sen finns det dom, som lätt kan byta lag för att de vill hålla på "de bästa" laget. Vet ni vad? Jag är hellre stolt leksing resten av livet, hur de än går för dom vart dom än spelar än att vara som människor som alltid vara "på topp" och såvidare.

Decrypter, 40 år, Igår 23:34 erianders har inte föstått hur långt ett tåg kan bli. Skulle LIF bara lägga sig ner och dö, sluta tro på en framtid när man åker ur elitserien? En massa avundsjuka för att Leksand är ett av Sveriges populäraste hockylag. De skall inte ligga i topp nu. I början av februari börjar det, allt inna dess är bara trams för en del lag